Ausführliche schwedische Grammatik: nebst einer gedrängten Litteraturgeschichte, und einer aus den vorzüglichsten neueren Schriftstellern Schwedens gesammelten chrestomathie mit zugehörigem WörterbucheC.E. Fritze, 1848 - 447 σελίδες |
Άλλες εκδόσεις - Προβολή όλων
Ausführliche Schwedische Grammatik nebst einer gedrängten ... Udo Waldemar Dieterich Πλήρης προβολή - 1848 |
Ausführliche schwedische grammatik: nebst einer gedrängten ... Udo Waldemar Dieterich Πλήρης προβολή - 1840 |
Ausführliche Schwedische Grammatik: nebst einer gedrängten ... Udo Waldemar Dieterich Πλήρης προβολή - 1840 |
Συχνά εμφανιζόμενοι όροι και φράσεις
Adjectiva äfven älskade Anmerkung äro Artikel åter barn blef blott Blur Carl Conjugation Consonanten Declination derföre Deutschen dieß döden dygd eder edra emellan emot Endung ersten fruktan gamla gång går gebeugt gebraucht Genitiv genom gest gick gifva Gustaf Adolf hafva hafven heißt helsa Historia hjelp hjerta hoppas huru hvarje hvars hvilka hvilket Imperf Imperfectum Infinitivus intet intr Jahre Johan jorden kallad kärlek klippans konst Konung långt Laurentius Petri lifvet lika Litteratur ljus lycka menniskan menniskor morgon muß något namn natten Neutra Nordsternordens öfver ögon omkring Plur Pluralis Präsens Pronomen såg Samlade sång sanning Schriften Schriftsteller Schweden Schwedische Grammatik Schwedischen Akademie Schwedischen Sprache Silbe Sing själ sjelf skald skola Skrifter snart Sprache Stockh Stockholm stora Substantiva Supinum Svenska Svenska Akademien Theil tiden u. s. w. Gen Upsala vän vänner vara varder Verba Verbum verlden Vocal voro Wörter yngling
Δημοφιλή αποσπάσματα
Σελίδα 89 - Och björnen, han är den starkaste karl och skonar varken gamla eller unga. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Och skuggan faller så tjock, så tjock, som en fäll över ensamma leden. Det tassar, det braskar över sten och stock, och trollena träda på heden.
Σελίδα 84 - Ur klostret sieg fjerran klockoruas klang: Och Kämpen ryste: — ur djupet det sang En sang, som mer honom glädde. Den talte om kämpa-bragd och hopp. Men àskan slog gällt, och sangen slot opp, Och upp stod kämpen och qvädde: Der letzte Nord lands -Rocke.
Σελίδα 71 - De känslor, han när i sitt bröst, skall han glömma i sina beslut, frukta att finna en brottslig, aldrig att straffa honom. Döf för den skyldiges böner, döf för naturens röst, skall han med en stadig hand, fast med blödande hjerta, kalla döden öfver sin likes hufvud. Den minsta svaghet blir hos honom ett brott, han får ej dela mensklighetens förlåtligaste fel, ej känna försmädelser, ej oförrätter, icke lyda den böjelse, som ursäktar och försvarar hvad lagarne fördöma.
Σελίδα 89 - Gud! der är ett, der är två — i sitt garn De mig ta — se hur granna de svinga! De vinka — Gud trösta mig, fattiga barn! Här gäller för lifvet att springa. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Σελίδα 88 - Skall stå upp på hans stoft, Att de må se den, De kommande folk, Och vandraren säga: Der hvilar han Af de gamla dagar. Derför, Valfader, Tag mig till dig! — I Valhalla Ännu står Ledigt ett rum För den siste kämpen — — I natten tindrar blixtarnas sken. På klippans spets sitter kämpen allen, Sitt väldiga svärd vid sin sida. En ny tid kommer. Hans tider förgå, Hans styrka är bruten, hans hår äro grå. Hvi skulle han längre förbida?
Σελίδα 92 - Störta skapelsens hörn Efter dig uti grus: Och den flygande Tid, Lik en vingskjuten örn, Faller död derhredvid. Far en engel da fram Der du fordomdags sam Som en gyllene svan Genom...
Σελίδα 89 - ... unga. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Och skuggan faller så tjock, så tjock, Som en fäll, öfver ensamma leden. Det tassar, det braskar öfver sten och stock, Och trollena träda på heden. Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. Ack Gud! der är ett, der är två — i sitt garn De mig ta — se hur granna de svinga!
Σελίδα 102 - Om dagen ej dess s[iädu dag bestrålar. Ett underverk nödvändigt är, om stoftet Skall tala med sin Gud, och Anden blott, Den rena dufva, som med silfvervingar Mildt sväfvar öfver tidens mulna flod, Lär våra bröst den helga suckens genljud. Kom hit imellertid.
Σελίδα 99 - Dock låg för mig din mening skymd, Ditt hjerta jag ej fann; Och i en mörk, oändlig rymd Jag som ett stoft försvann.
Σελίδα 102 - Zion höja. FLAVIUS. Skön är du, när du beder. Strålar glänsa Då i ditt öga, och ditt anlet skimrar Som liljans krona, som en marmorbild I tempelsalen. Lär ock mig att bedja. PERPETUA. Jag kan det ej. Det ord, som skapte hjertat, Kan ensam lära hjertat bönens ord.